Yra dobermann

Igår hade vi en såndäringa dammsugarförsäljare hemma som "sanerade" vår säng, vi hade föraviserat redan i telefon at vi ABSOLUT inte skulle köpa något, men då dom ville komma ändå, just för att sängsanera så fick dom väl skicka dit sin säljare då.
Det visade sig att vår försäljare var en 19-årig pratglad figur utan några hämningar, och det blev ett ganska underhållande besök, och sängen blev ren.

Yra, som INTE tycker om dammsugare och även  är en släng av översocial fick vara i bilen under besöket, mest för att vi var rädda att hon annars skulle tro att den dyra maskinen var en leksak, eller att försäljarkillen var där för att underhålla henne (hon verkar tro att alla som kommer in i vårt hem har den uppgiften). Så när han hade plockat ihop alla sina pryttlar och lämnat vårt lilla hem fick hon komma in igen. Fröken brun började ana oråd redan ute i trädgården, någonharvarithemmahosmig -  utanminvetskapkänslan infann sig hos henne.. så när hon kom in blev hon som tokig. Hon undersökte varje vrå i hela köket och letade och letade efter denne obehaglige villevessla som smugit runt i hennes hus.
När hon inte hittade någon rusade hon ut i hallen och hoppade upp på dörren, som naturligtvis inte var helt stängd, ut flög dobermann och fortsatte sitt sökande i trädgården, efter flög arg husse och tillrättavisade hund och förklarade att man INTE springer ut själv i någon trädgård utan tillåtelse.

Dobbis som genast tyckte livet blev en aning deppig satt och tjurade i hallen, vi tog på oss och tog en kvällspromenad i månskenet.
Åter glad igen (inte farligt långsint) och mätt efter kvällsmålet  somnade fröken fyrbent vid 21-tiden......