Yra dobermann

ja, det gör hon vår lilla (snart stora) tjej, tittade på ett kort hemma från när hon kom hem till oss och låg i sin bädd och käkade på sin rosa gummigris... tusan som hon var liten, fick nästan bestiga grisen och bädden var huuuur stor som helst och hade kunnat rymma halva kullen med valpar.... Nu plötsligt börjar hon fylla ut bädden, nå upp till alla "därfårinte jagvarauppemedtassarochnosställen" och man kan fajtas/leka med henne utan att hon far omkring som en tallevante, det är som lite mer motstånd.

                                                     

Hon har gått upp ca. 10 kg som hon flyttade in hos oss.. konstigt att dom inte avlider av växtvärk dom små liven.
                                                                                                                                                                                  
Något som växer i takt med henne är kärleken till vår brunis,  vi låg igår framför tvn och Yrapyra skulle prompt trycka sig ner emellan oss och mysa, i sådanna lägen kan man bara ligga och se på henne och glömma att man någonsin varit en uns irriterad på henne, att hon överhuvudtaget närmat sig till att bita på något hon inte får, att hon aldrig kissat på någon matta eller torkat av sitt foderkladd på ens vita byxor preeecis innan man ska åka till jobbet!

Älskvärda lilla hund!!!!